Vilket ögonblick i Rich Wilde and the Tome of Madness minns man mest efter första spelet?

Det ögonblicket som etsar sig fast är när den där gigantiska, fasansfulla tentakeln dyker upp från ingenstans och slukar hela spelplanen. Man sitter där med mobilen i handen och hjärtat bultar som en galning när symbolerna försvinner och man inser att man är mitt uppe i en Cthulhu-mardröm. Första gången det hände trodde jag nästan att appen kraschade, men det är bara spelets galna twist som gör en helt paff varje gång.

Det där ögonblicket när du aktiverar Tome of Madness-funktionen och symbolerna börjar explodera i en kedjereaktion som du inte riktigt kan förutse. Man stirrar på skärmen och försöker räkna ut exakt hur multiplikatorn byggs upp, men det känns som att granska en dold klausul i ett casino-bonuserbjudande - du anar en fälla men kan inte låta bli att dras in.

"Tiden läker alla sår, men inte minnet av hur man stirrar in i avgrunden." Det mest minnesvärda för mig är inte explosionerna eller tentakeln - det är tystnaden precis innan Tome of Madness aktiveras. När alla hjul stannar och du väntar på att boken ska öppnas, den där bråkdelen av en sekund där förväntan är så hög att du glömmer andas. Det är som när du står vid en slotmaskin i Vegas och känner att nästa snurr förändrar allt. Första gången jag upplevde det, satt jag kvar i soffan och tryckte på spin om och om igen, bara för att fånga den där känslan av ren magi igen.

Det är just när kedjereaktionen kickar igång efter att ha placerat en symbol i mitten av 5x5-området som hjärnan gör en kullerbytta. Man stirrar på hur hela rutnätet kollapsar i en lavin av explosioner och nya symboler faller ner, men det luriga är att man nästan omedvetet börjar jaga förlusten - "bara en till runda så får jag tillbaka det". Det är en klassisk sunk cost-fälla som klär sig i spänning.